Himleån är 3,8 mil lång och startar vid Stora Neden på 77 meters höjd över havet. Den östra delen av avrinningsområdet består kuperade skogsklädda och sjörika områden. Den västra delen består av bördiga jordbruksmarker. Nära havet ligger Varberg alldeles vid ån och slutligen mynnar ån i en av Nordeuropas finaste fågellokaler. Rent vatten är nödvändigt för natur och människor. I vattensystemet vandrar åter lax och havsöring upp för att leka. Varbergs invånare får sitt vatten från Stora Neden längst i öster och jordbruket i området är beroende av vatten i lagom mängd.
Neden är vattensystemets största sjö. Sjön är 57 meter djup och ligger högst upp i systemet på 77 meters höjd över havet.
Det är här Himleån börjar. Här får man en vildmarkskänsla som förstärks av häckande storlom och pilgrimsfalk.
Detta är en källsjö utan varken tillrinnande bäckar eller utlopp. Vattnet tillförs till sjön som grundvatten och sjön har därför kristallklart vatten. Skällinge ligger på sandiga isälvsmaterial. Sjöns vatten rinner där vidare som grundvatten som letar sig ner mot Himleåns dalgång där det tränger ut i sluttningen som källor eller i själva Himleån.
Genom Gässlösa naturreservat rinner Stensån som Mynnar i Himleån nära Rolfstorp. Stensån är ett av de två största biflödena till Himleån. Vattnet rinner från flera sjöar som Stensjöarna och Yasjön. Genom reservatet forsar vattnet fram i en mycket vacker ravin med lövskog och strövstigar. Här ligger Hovgårds kvarn samt ytterligare rester från en annan kvarn. År 2006 revs dammen så att lax och annan havsvandrande fisk åter kunde passera. Redan hösten efter lekte laxen på gamla lekplatser för första gången på 100 år. I ån finns både strömstare och forsärla. Längs väg 153 finns en P-plats till reservatet.
www.lansstyrelsen.se/
halland/besok-och-upptack/naturreservat/varberg/gasslosa
Här slingrar den gamla vägen fram i en vacker dalgång. Vid stenbron ser man Himleån fint och om man har tur och är försiktig kan man se både öring- och laxungar i vattnet. En bit nedströms bron leker öring och lax på höstarna.
Här bodde en man som hette Axel Nordling med sin familj. Axel var skollärare och politiskt aktiv i Rolfstorp under sista hälften av artonhundratalet. På ön fanns en liten gård med boningshus, ekonomibyggnader och även en kvarn i ån. I Himleån vid ön har det tidigare varit laxfiske med fällor. Alla husen är idag borta men rester av grunder kan fortfarande ses och de gamla äppelträden, humle och ett gammalt vårdträd i form av en lönn vittnar om den gångna tiden. En bro leder ut till ön. Ån rinner vackert slingrande runt ön. På ön finns också en öppen samlingsplats.
Här finns ett mycket fint närnaturområde med öppna marker på en höjd nära Himleån. Dessutom finns ängar med ängsblommor som liten blåklocka, bockrot, och backtimjan. Detta gör området mycket värdefullt för insekter som fjärilar, humlor och bin. Området genomkorsas av gångvägar som även leder genom ekskogar och längs åns alsumpskogar. Området är mycket fågelrikt och på våren hörs en kör av olika fågelarter som trastar, rödhakar och olika sångare. Här ligger också flera brons- och järnåldersgravar i form av rösen och stensättningar samt en undersökt stenåldersboplats.
Här finns en mycket vacker strömmande sträcka av Himleån. Här leker åter lax och öring efter olika åtgärder som har gjorts.
Här mynnar Himleån. Viken är ett av Nordeuropas fågelrikaste områden. Från gömslen kan du se många fåglar på nära håll. Här finns Naturrum, naturguidning och mycket annat spännande för alla åldrar.
Till kvarnen tillhörde också en litet jordbruk. Mjölnare var Eskils-Oskar som hade gårdarna i de närliggande byarna som kunder. I kvarnen fanns också en elgenerator för belysning och en hyvel för att tillverka takspån.
Under 1700-talet fanns här troligen flera skvaltkvarnar, därav namnet Kvarnarna. 1876 byggdes här en av de större kvarnarna i Himleån. Kvarnen tillhörde Kulparp som var en av de största gårdarna i bygden. 1917 installerades ett elverk och då fick några av gårdarna sitt första elektriska ljus. 1919 bildades ett kraftbolag med 13 aktieägare och 1920 invigdes ett vattenkraftverk. Strömleveransen var dock osäker och när löv fastande på gallren vid intaget började glödlamporna lysa svagare. Kraftbolaget upphörde 1950. Kvarnägaren fick dock ström till kvarnen och sig själv fram till 1970-talet. 1999 betalades en miljon kronor för att lösa in fallrätten och för att riva dammen. En sträcka på sju kilometer blev återigen tillgänglig som lekområde för lax och havsöring.
Enligt uppgift lär dansken Olof Arvidsson varit den förste mjölnaren på 1600-talet. Alfred Bexell ägde senare kvarnen. Malningen i kvarnen upphörde 1966.
Den vackra kvarnen byggdes 1846. Vattnet fördes via en lång ränna från en damm uppe i nuvarande Gässlösa naturreservat. Under 1900-talet installerades turbiner som drev kvarnen och dessutom en såg. När sågen inte var i drift drev turbinen en likströmsgenerator. Strömmen räckte till belysning både inomhus och i ladugården. Men när tröskverket skulle köras, blev det skymning i bostäderna, eftersom tröskverket tog mycket ström. Vid torr väderlek räckte inte vattnet och kvarnen fick istället drivas av en råoljemotor. På 1960-talet drogs det istället in växelström från det vanliga elnätet. Kvarnen hölls igång till 1997.
Mjöavadsbäcken börjar i Grimsjön. Den har även kallats Ålabäcken för att där alltid funnits mycket ål. Lite nedströms finns Mjöavads kvarn vid en större damm. De första uppgifterna om kvarnen och en mjölnare som hette Jonns Svändsenn är från 1628. Kvarnen användes fram till 1970-talet och har hört till säteriet Torstorp. Sedan början av 1800-talet blev det en tullkvarn, vilket innebar att mjölnaren fick mala åt andra och ta en viss del av mjölet som ersättning för malningen. Kvarnbyggnaden med inredning finns kvar än idag. Det anlades en ”kvarnväg” från Torstorp förbi Grimås och Gåsavad fram till kvarnen. Strax nedströms fanns även en smedja, där låset till Rolfstorps kyrka smiddes. Lite längre ner fanns två mindre kvarnar. Dessa samägdes av skattegårdarna, där man malde sin egen säd. Vid bäcken fanns även en lertäkt, där man hämtade lera att mura med. Mitt emot kvarnen ligger Bäckaslätt, en gammal småskola från 1880-talet. Det är Grimetons Hembygdsgård med ett nybyggt museum.
Skvaltkvarnar är den äldsta och enklaste typen av vattenkvarnar. De har ett liggande hjul direkt under kvarnen. Från vattenhjulet går en axel rakt upp där kvarnstenen är fäst. Från medeltiden och framåt hade varje by en eller flera skvaltkvarnar. Ofta fanns de i mindre bäckar där man dämde upp och sparade vatten. När det vad dags att mala i kvarnarna längs bäcken släppte man på vattnet och tömde dammen. Skvaltkvarnen vid Svenstorp byggde på 1700-talet och var i drift fram till 1930-talet.
Kvarnen byggdes 1754 och sköts av Rolfstorps hembygdsförening.
Bron har tre stenvalvsbågar. Mellan bågarna finns stora isbrytarnosar som skulle skydda bron. Vid bron låg ett torp, som också hette Åttabro, vid den gamla landsvägen från nordost mot Varberg. Stenvalvsbron kan dateras till början av 1800-talet och är en av Hallands cirka 40 bevarade broar av detta slag. Fina gamla stenvalvsbroar finns även vid Torstorp (17) och Lindhov (18). En stenvalvsbro finns även vid Gödestad.
Alfred Bexell var en förmögen och driftig person från Harplinge vars pappa var en mycket lärd man, teologie doktor och prost. Alfred köpte gården Torstorp som tidigare varit en gård under Vadstena kloster. Här verkade han i 25 år fram till 1900 då han dog. Under tiden köpte han fler större gårdar som Göingegården och Hovgården med kvarn. Han tog hit arbetskraft från Slesvig Holstein i Tyskland som bidrog med kunskaper om nya jordbruksmetoder. Vid Torstorp startade han tegelbruk för tillverkning av dräneringsrör som användes på omgivande jordbruksmark efter rätningen av Himleån.
Gården ligger där staden Ny Varberg fanns tidigare. Kungsgården byggdes någon gång mellan 1615 och 1685. Fram till 1723 var den bostad för överstelöjtnanter. Nuvarande byggnader är från tiden runt år 1800.
Från Broåsen har man vid utsikt över Himleåns dalgång. Detta gravfält, med ett 60-tal synliga fornlämningar, är ett av de största i Halland. Här finns många typer av lämningar som gravhögar och domarringar. Fynd av silverförgyllt svärdsfäste och svärdsslida med guldinläggningar tyder på att Grimeton var centrum i ett hövdingadöme som omfattade den omgivande dalen under mellersta järnåldern.
På den långsträckta åsen finns ett stort forntida gravfält med ett 60-tal synliga gravar. Här finns olika typer av gravar som högar, stensättningar och resta stenar. Vid platsen låg en järnåldersgård. På åsen i den lätta jorden odlade gårdens folk brödsäden. Boskapen betade på den öppna leriga slätten närmare vattendragen och i våtmarkerna. På nätterna drev man hem de värdefulla djuren till stallet. Korsgata är ett namn som kom av att det här möttes flera vägar.
Getakärr var en vikingastad där Varberg ligger idag. I början av 1400-talet grundades Ny Varberg innanför sammanflödet av Himleån och Munkån. Himleån grävdes till en 700 meter lång kanal från havet där båtarna kunde dras in till staden. På medeltiden anlades ofta handelsplatser där två vattendrag rinner samman. Troligen låg staden även mer skyddad omgiven av åarna och en vallgrav i öster. Staden drabbades av bränder och förstördes av den svenska armen vid två tillfällen. Efter det sista tillfället 1612 beordrade den danske kungen att staden skulle läggas ned samt att invånarna skulle flytta till en plats i skydd av Varbergs fästning.
Denna medeltidskyrka byggdes nära tingsplatsen, gravfältet vid Broåsen och Galgberget. Efter att den nya kyrkan i Gödestad var färdigbyggd 1897 beslöt man att riva medeltidskyrkan. Murarna var så tjocka att man inte lyckades riva dem och ruinen lämnades åt sitt öde. Nu är platsen en lugn oas med goda möjligheter till avkoppling och används även ibland för vigslar.
Riksdagen beslutade 1921 att upprätta en trådlös telegrafförbindelse med USA. Grimeton valdes som plats för en långvågssändare med en 2,2 km lång antenn på sex 127 meter höga antenntorn. Radiostationen började byggas 1922 och stod färdig 1924. Frekvensen 17,2 kHz innebär en lång våglängd av ungefär 17 km. Dessa långa vågor har en lång räckvidd runt hela jorden. Grimeton fungerade som sändarstation, medan mottagarstationen låg i Kungsbacka. Själva telegraferandet skedde i det gamla televerkshuset på Kaserntorget i Göteborg. Där lämnade man in sina telegram. Telegrafisignalerna gick sedan på tråd till Grimeton där de automatiskt fortsatte ut i etern. Antennens geografiska placering och orientering valdes för att rikta signalen ut över Skagerrak mellan Skagen och Norge så att den med mesta möjliga hav och minsta möjliga land skulle nå mottagarstationen på Long Island utanför New York. Under andra världskriget spelade stationen stor roll för förbindelserna med USA då kabeltrafiken var avbruten. Sedan 2004 står radiostationen på Unescos lista över världsarv.
Längs vägen får man här en mycket fin utsikt över dalgången.
På 77 meters höjd över havet har du här första parkett över Himleåns dalgång och världsarvet, dessutom havsutsikt. Det 30 meter höga stupet i öster lär i forntiden varit en ättestupa. Här finns även en fornborg, en galgplats och Trollskogen med underliga trädformer. I området finns markerade slingor med fina utsikter. Starten är vid kyrkans parkering.
Längs den lilla grusvägen öster om ån har man en mycket fin utsikt över Himleåns dalgång.